Jag tänker skriva om hur jag upplever att det är att vara ensam, hur skönt det kan vara och hur hemskt det kan vara. Berättelser om ensamhet på olika sätt. Fast det blir nog inte så djupt som det låter. Jag är inte så djup. Eller jo, det är jag visst, bara inte sådär in public. Men jag är jättedjup när jag är ensam. Det är klart! Jag är ju en ensam själ och jag gör saker bäst ensam. Då kan jag vara mig själv hur mycket som helst och ingen behöver tycka till om hur jag gör saker och ting och hur jag tänker på saker och ting.
Jag inser att den här bloggen kanske kan vara och kanske kommer att bli mest intressant för mig själv. Men i så fall borde jag väl inte bry mig. Ensamma människor bryr sig inte om andra människor. Fast jo, det gör jag.
PS. Läs gärna tidigare inlägg från 2010 också, de är ganska kul. I alla fall några av de..
dom är superkul! gillar det starkt
SvaraRadera