Omdöme

Jag hatar Rihanna – We Found Love, den är inte bra. Den är typ fett mesig och låter likadan hela tiden. Så himla lame låt! Varför tycker alla att den är så bra!? Knäppa människor. Det här är anledningen till att jag är ensam. Andra människor har inget jävla omdöme alls när det gäller en del saker. Man kan bara lita på sig själv.

Chips & tåg

Sitter för tillfället HELT ENSAM (på riktigt helt ensam) på ett tåg som står stilla. Det ska stå stilla, men jag önskar ändå att det kunde åka. Jag äter chips. Det är värt. Fast det vore mer värt att ligga hemma i min säng och halvsova och kolla på film precis just nu.

I den långa väntan på att tåget någonsin ska röra på sig funderar jag på hur det skulle vara att bo på ett tåg. Mest konstigt.

Frifräsarorden

Är härmed medlem i Frifräsarorden. Inte så ensamt som kan tro.

Här sitter jag alldeles ensam..

Ändstation

Här sitter jag alldeles ensam på en ändstation i tunnelbanesystemet. Wihiiiie, mysigt. Eller inte..

Ursprunget till Ensamgabbi

Hej. Nu ska jag ägna mig några timmar åt den aktivitet som från början faktiskt gav upphov till Ensamgabbi, nämligen ensambio. En av de bättre ensamaktiviteterna som finns om jag ska vara helt ärlig. Man kan själv välja när man vill gå på bio och vad man vill se. Fantastiskt smidigt! Idag har jag valt eftermiddagsbio och filmen Simon och ekarna. Konstaterar att det är mest verkar vara pensionärer som går på eftermiddagsbio på torsdagar men vad gör väl det? Jag behöver bara tänka på mig själv :)

Ensamspindeln

Jag såg precis den här stackars ensamma spindeln på min vägg. Även om jag är den största förespråkaren av att vara ensam så tyckte jag faktiskt lite synd om spindeln för att han var ensam. Så som den goda människa jag är dödade jag spindeln så att han kunde få vara tillsammans med sina spindelvänner i himlen istället för ensam på min vägg.

Om du letar efter nån.

Måndagsnattdeppar lite i min ensamhet med Melissa Horn – Om du letar efter nån.

Det där med kärlek.

Att var kär och tillsammans med någon och att vara ensam ses för det mesta som motsatser till varandra. Alla ni som läser bloggen har rimligtvis förstått att jag är en ganska ensam människa och alla ni som känner mig vet att jag förutom att vara en ensammänniska också kan var lite bitter och väldigt emot allt som har med kärlek att göra och som naturlig följd till det, också människor som är i par. Även om det ofta är denna bild jag förmedlar till andra människor, ibland på skämt och ibland på allvar, så skulle jag vilja hävda att det inte är en helt sanningsenligt bild av mina åsikter kring detta. Det är dock inte heller en falsk bild.

Eftersom jag spenderar mycket tid ensam har jag haft mycket tid att fundera på det här med kärlek. Däremot är det inte på något sätt säkert att min bild av kärlek är förenlig med hur andra människor ser på kärlek. Och vad som är en "korrekt" bild av kärlek, om någon sådan nu finns. Men några saker har jag kommit fram till, eller i alla fall funderat på.

Jag har kommit fram till att jag egentligen inte har något emot kärlek.

Tacka gud för det tänker du säkert, ingen vettig människa kan väl på riktigt tycka att kärlek är någonting dåligt? Och nej, ingen vettig människa kan nog vara emot kärlek och tycka att det är någonting dåligt. Det jag däremot vänder mig emot är det väldigt många människor offrar för kärleken.

Människor offrar vänner, familj, karriär, sitt eget liv och delar av sig själva för kärlekens skull. De flesta offrar inte allt men många offrar någonting. Det kanske är vackert. Det kanske är vackert att offra saker för kärleken. Det kanske är det yttersta beviset på kärlek, att offra så mycket som möjligt för den man älskar. Ju mer man offrar, desto bättre och starkare är kärleken. Men är det verkligen så?

Många människor blir helt andra människor när de är kära och ingår i ett par. Ibland förändras man till det bättre men alltför ofta förändras människor till det sämre. Många offrar sin egen person och sitt eget liv för att bli en del av ett par. Man måste helt plötsligt vara tillsammans jämt och göra allt tillsammans, man kan inte göra någonting på egen hand och ALLT är personen man är tillsammans med. Det är den dit och den hit och den är så och den gör det osv. osv. Gulligt kanske? Eller tragiskt? Att en annan person ska spela huvudrollen i ditt liv, är det verkligen sunt? Oftast förändras människor inte över en natt (även om det hänt) och de flesta människor som är kära och i par skulle antagligen inte hålla med mig om att det är på det här sättet. Men det är det.

Jag trodde att hela grejen med kärlek var att man älskade allt hos en person. Ingen är perfekt men det är väl det som ska vara det fina med kärlek, att man älskar någon förutsättningslöst trots alla deras fel och brister. Eller som jag faktiskt hellre skulle vilja uttrycka mig, tack vare deras fel och brister. Givetvis är det inte BARA en persons fel och brister man älskar, utan också alla bra och positiva egenskaper en person har och är. Det är ju i 99 fall av 100 de positiva egenskaperna man blir kär i. Men det är skillnad på att vara kär i någon för att den är snygg, kul eller snäll etc. och att älska någon förutsättningslöst och veta att man vill spendera resten av sitt liv tillsammans med den här personen. Och det är den senare typen av dessa jag pratar om.

Det är ju liksom det som ska vara det bästa med kärleken. Att när man hittat den där personen så älskar man den lika mycket (om inte mer) för alla knäppa och dumma egenskaper och egenheter personen har och är.

Och så det där med folks förflutna och dumma saker man gjort i sitt "tidigare liv". Hur kan människor ha så svårt att dela med sig av sådant? Och hur kan människor bli så sura över vad folk ha gjort tidigare i livet? Okej, jag förstår att man kanske inte vill dela med sig av allt och man måste inte berätta allt för varandra. Men om saker kommer på tal, är det då rätt att ljuga eller bli tyst som muren? Misstag och dumheter leder allt som oftast till att man lär sig saker och får erfarenheter man inte skulle haft om man inte gjort några misstag eller dumheter. Alla människor formas av sitt förflutna och allt man tidigare gjort är ju en stor del av den man är. Att då försöka dölja sitt eget förflutna eller lacka på den andra personens förflutna är bara dumt och ganska konstigt om man säger att ens kärlek är förutsättningslös.

Det låter kanske som att jag är alldeles för naiv när det gäller hur jag ser på kärlek. Ingenting är trots allt svart eller vitt och man kan inte få allt. Jag är medveten om att saker inte är svarta eller vita men jag har ändå en bild av när det gäller kärlek så är det svart eller vitt som gäller. Antingen finns den verkligen där på riktigt, eller så gör den inte det.

Det flesta förhållanden tar så småningom slut. Och det tyder ju på att jag har rätt. Att det mesta kanske inte är svart eller vitt, men att när det kommer till kärleken så finns inga gråskalor. Och det finns gånger då det bara är rätt och då håller kärleken livet ut.

Men det kanske är därför jag är ensam & bitter, för att jag har alldeles för höga förväntningar på kärlek. Och riktig kärlek är sällsynt.

Riktig kärlek är nämligen när man är beredd att offra allt för någon, men inte behöver göra det.

Sällskap?

Hej. Jag har just spenderat två timmar i bastun, alldeles ensam. Så himla varmt och skönt! Nu ska jag gå och lägga mig och sova i min säng. Det är också varmt och skönt, men jag kan väl erkänna att det inte hade skadat med lite sällskap..

Vilodag.

Idag har jag spenderat större del av dagen ensam i min säng. Gårdagskvällen var väldigt trevlig och Uppsala visade sig från sin allra bästa sida. En ensam själ som jag blir dock lätt lite utmattad av att det är en massa människor och så, en vilodag i ensamhet var alltså helt på sin plats. Har dessutom njutit av denna klassiker, den fantastiska ensamlåten Mike & The Mechanics – Over My Shoulder.

Ensammiddag? Eller nej?

Jag är just nu bland en massa människor. Jag är verkligen inte ensam, det känns lite knäppt!

Laddar med ensamtid!

Nu sitter jag på tåget påväg till Uppsala. Det känns bra att jag får ladda lite med några timmar ensamtid innan ikväll. För kvällen blir nog allt annat än ensam. Men människor kan vara ganska kul också, så det blir nog bra!

Fika

Hej. Nu sitter jag och är ensam tillsammans med Bella & Johanna. Men nu pratar båda två i telefon. Det kan man göra när man har massor med vänner att prata med. Jag är ensam så jag har ingen att prata i telefon med. Men jag är inte ledsen för det :)

Tar en ensamdrink såhär på fredagskvällen..

På ensampromenad genom stan.

Finns det något bättre än en ensampromenad i snöstorm? Skulle inte tro det!

Fredagsdrömmer lite sådär bara..

Ensamfisken

Detta är guldfisken Gabbi och nu ska jag berätta historien om guldfisken Gabbi.

En av mina bättre vänner fick på sin 20-åriga födelsedag 3 stycken guldfiskar i födelsedagspresent av mig & mina vänner Ida & Tove. Han döpte dessa tre efter oss och hade fiskarna hemma. Gabbi var såklart den coolaste och mest speciella fisken (som ni kan se), de andra var bara vanliga guldfiskar. Tyvärr mådde inte fiskarna så bra där det bodde i sin lilla skål och ungefär ett halvår efter detta dog fisken Ida. Vi höll en begravning och begravde henne under ett träd. Någon månad senare dog också guldfisken Tove. Nu var det bara guldfisken Gabbi kvar. Man kan tycka att guldfisken Gabbi borde vara ledsen för att hennes vänner hade dött och för att hon var ensam kvar.. Det visade sig dock att guldfisken Gabbi trivdes ännu bättre ensam och hon simmade bättre än på länge och verkade riktigt pigg nu när hon var ensam kvar. Och så levde hon lycklig i alla sina dagar!

Okej, nej, det gjorde hon inte. Guldfisken Gabbi dog också tyvärr, ganska exakt ett år efter att min vän fått fiskarna. Om hon dog av ensamhet eller på grund av syrebrist är dock oklart..

Jack Dawson

När jag ser slutet på Titanic vill jag egentligen aldrig mer vara ensam. Då vill jag ha en Jack Dawson som aldrig lämnar mig.

Men det ögonblicket går över och att vara ensam känns ganska bra igen.

Dåligt att vara ensam?

Jag kan lacka lite på en sak och det är att alla människor verkar tycka att det är någonting dåligt att vara ensam. Det är det inte. Okej, det kan vara någonting dåligt att vara ensam. Absolut. Men det behöver inte vara det. Att vara sådär lagom mycket ensam är härligt och bra. Eller mycket ensam, om man valt det själv.

För att hänga upp sig på det där på "om man valt det själv" så tror jag att det är där problemet ligger. Jag tror att många människor är rädda för att vara ensamma. De är rädda för att de aldrig har varit ensamma och/eller för att de få gånger man varit ensam är när man varit heartbroken för att man blivit lämnad av någon. Det är inte så konstigt egentligen. Människor är rädda för det de inte vet något om. Jag tror att ensamheten för dessa människor är som ett stort svart hål och vem vill hamna i ett sådant? Dessa människor måste lära sig att vara ensamma, för det är faktiskt fantastiskt att vara ensam. Jag ska lära dem, fast inte precis just nu, men sen.. Nu ska jag äta ensammiddag, mysigt!

Andra ensamgrejer

Om du känner att du har en rolig, allvarlig, oseriös eller viktig grej, händelse, historia om ensamhet som du vill dela med dig av så finns det all möjlighet i världen att du kan få göra det här i Ensamgabbi-bloggen. Hör av dig om du är intresserad.

Och så var det det där med tiden. Om du inte läst det tidigare inlägget om Tid så kan jag förtydliga att bloggen går på Stillahavstid med anledning av att det verkar så ensamt och härligt där ute mitt i Stilla Havet och eftersom detta är en ensamblogg så finns det ingen vits med att denna blogg är precis som alla andra bloggar. Så nu vet du det också.

På nytt - Ensamgabbi

Jag har bestämt mig för att återigen börja skriva om mitt ensamma liv. Jag kan inte lova att jag kommer att skriva något kul, för när man spenderar mycket tid ensam så kan det vara svårt att få en bild av vad som är kul och vad som inte är det. Men jag tänker att det ska bli en blandning av roligt, allvarligt, viktigt & oseriöst. Något i den stilen. Och så vill jag provocera människor. Jag vill att människor ska bli sura och arga över det jag skriver. Alltså inte typ Kissie-provocera, utan mer att det jag skriver ska påverka människor. Inte främst så att folk blir sura utan mer kanske till skratt, kanske till gråt, kanske till en tanke, kanske till en förändring. Jag vet inte.

Jag tänker skriva om hur jag upplever att det är att vara ensam, hur skönt det kan vara och hur hemskt det kan vara. Berättelser om ensamhet på olika sätt. Fast det blir nog inte så djupt som det låter. Jag är inte så djup. Eller jo, det är jag visst, bara inte sådär in public. Men jag är jättedjup när jag är ensam. Det är klart! Jag är ju en ensam själ och jag gör saker bäst ensam. Då kan jag vara mig själv hur mycket som helst och ingen behöver tycka till om hur jag gör saker och ting och hur jag tänker på saker och ting.

Jag inser att den här bloggen kanske kan vara och kanske kommer att bli mest intressant för mig själv. Men i så fall borde jag väl inte bry mig. Ensamma människor bryr sig inte om andra människor. Fast jo, det gör jag.

PS. Läs gärna tidigare inlägg från 2010 också, de är ganska kul. I alla fall några av de..